okej, det kanske inte är natt. FÖr mig är det verkligen det, kl är 23:54, vilket innebär att jag ska upp om 4 timmar och 6 min. Men det är så skönt ute, sitter ute i min soffa på balkongen inlindad i 4 täcken, det är december kyla för er som inte märkt det, det är också helt stilla, helt tyst och helt vindstilla. Jag hör endast mig själv, och inte ens det är särskilt högljudt då jag är lika frusen och tystlåten som vår kära leonardo dicaprio i Titanic. Det som hör mest är nog kylskåpter som kämpas för att hålla min rödlök och en burk med champigoner kalla. Nog nu om oljud. Det kan jag disskutera hur länge som helst.
Hur som helst, det är fint ute.
Jag kan inte somna, jag kan inte heller bli trött. Jag tänker nästan bara på Etiopien och allt som väntar där. Tänk på alla jag kommer få träffa, allt som Gud kommer göra och tänk att jag får vara med? Haaa... det hade jag inte föreställt mig för 2 år sen. Det är min största glädje att få leva mitt i guds vilja för mitt liv. Lyckan och tillfredställelsen man får av att tjäna honom är obeskrivlig. Mina vänner, fans, älskade missunnare och förföljare: Jag kommer tjäna Gud av allt jag är enda tills den dag jag dör och till det sätter jag mitt liv som punkt.
Okej, 3 timmar och 55 min kvar.. Bli trött, bli trött bli trött... Alltså nu när jag läser: " 3 timmar och 55 min kvar " så inser jag hur lite tid det är, det är EN sagan om ringer film (med tillräckligt många kisspauser) Det är lika lång tid som det tar för mig att åka till jobbet och tillbaka, det är en resa mellan malmö-sthlm med x2000.
Nu är det bara 3 timmar och 52 min kvar. Nu dunstar jag, all stress resulterade i total brainfreeze. Slut på ord helt enkelt.
Men, bilder säger mer än tusen ord..
